Sedan Honduras inträde i den latinamerikanska föreningen ALBA så har man renast ut en hel del onda element ur landet. Från att ha varit en militärdiktatur till att bli ett socialistiskt och progressivt land gick Honduras som också kastade ut Ronald Raygans dödspatruller Contras, vilka var tänkta att bekämpa sandinisterna, ur landet.

I Honduras finns en hel mängd förtryckta minoriteter. Ett möjligt scenario vore att dessa ställdes mot de som stöder militärkuppen, reservister och höga officerare. Honduras minoriteter står med största sannolikhet på den sida som erbjuder dem mest av frihet och människovärde och jag har personligen aldrig hört talas om att dessa värderingar alls skulle finnas inom den högerreaktionära militärens led. Med all sannolikhet står minoriteterna i Honduras alltså på Manuel Zelayas sida i konflikten. Zelaya har utlovat en jordreform som ska ge de hondjuriska minoriteterna ett större existensberättigande och bättre levnadsvillkor.

Fler demonstrationer mot den fascistiska militärkuppen i Honduras är att vänta. Militärregimen kan också förväntas att snart dra tillbaka den av Zelayas regering tillsatta hondjuriska ambassadören i Sverige. Läget i Latinamerika är spänt. Hur spänt det är har vi i västvärlden ingen riktig uppfattning om. Men vi vet en sak, att vi, som socialister, har till uppgift att värna de demokratiska framstegen som gjorts under Manuel Zelaya i Honduras och som nu effektivt demoleras av militärregimen. Vi har att värna om mänskliga rättigheter och den unga hondjuriska demokratin. Detta är vår uppgift och i Sverige pågår för fullt opinionsarbetet för Manuel Zelayas sak.